Kongl. Maj:ts Nådige, Almänne
STADGA OCH ORDNING FÖR RIKETS
Hafs- Skär- Ström- och Insjö Fiske.

Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren then 14 Novembr. 1766

- - - - - - - - - --- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Cum Gratia & Privilegio S:ae R:ae Maj:tis.

- - - - - - - - - --- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Tryckt uti Kongl. Tryckeriet.

Wi ADOLPH FRIEDRICH med GUDS Nåde, Sweriges, Göthes och Wendes Konung, etc, etc, etc, Arfwinge till Norrige samt Hertig till Schlesswig Hollstein etc, etc, Giöre witterligit, att som Wi af inkomne berättelser med missnöje förnummit, thet en så nyttig och betydelig Handels och Närings Gren, som Rikets Fiskerier wärkeligen äro, skola misswårdas på flere ställen och emot förra tider märkeligen aftaga: Så hafwe Wi, uppå Riksens Ständers underdånige tillstyrkan, till fiskeriernes förbättring och förkofran, i Nåder funnit godt, at therom utfärda följande Stadga och förordnande, som öfwer hela Wårt Rike till Allmän efterlefnad lända skal.

1. CAP.
OM THET, SOM I GEMEN VID FISKERIERNE I AKT TAGAS SKALL

§. 1.

Alla Rikets Inwånare, af hwad Stånd och wilkor the wara måge, som fiskerier idka, skola njuta Kongl. Maj:ts Nådige hägn och förswar, och alla i gemen, och hwar och en i synnerhet, wid theras lagligen undfångne så enskilte som skattlagde Fiske-wattn bibehållne warda, med rättighet, att them obehindrade nyttja, på thet sätt, som bäst til Rikets och theras fördel, nu och i framtiden lända kan.

§. 2.

Inwånare i Städer och på landet, utan åtskillnad i hwad ort thet wara må, äga then rättighet, at inuti Sjö-Städerne eller wid Stranderne och Fiske-lägen på Landet, alt som thet enhwar beqwämligast falla kan, till husbehof, enskilt eller ock i Interestentskap, uphandla eller sig tilbyta och hemföra färska, blodsaltade, eller helt och hållit beredde Fiske-waror, af alla slag, utan någons hinder och intrång. Warandes them äfwen tillåtit, at til egit behof Fiske-waror sielfwe hantera, salta och inpacka på hwad sätt och i hwad käril thet lämpligast för them ske kan.

Then åter, som sielf fiskar eller färsk fisk af andra til insaltning upkiöper, och til god kiöpmanna wara bereder, äge så länge Fiske-waran är i thess hand, at then fritt föryttra, i Städerne upplägga, eller inåt Landet försända; Dock med thet förbehåld, at som säkerheten om goda warors bekommande fordrar, at, noga och ordentelig tilsyn wid Salterierne hålles; Altså åligger alla them, som thenne Näring idka, at å sielfwa stället besörja, thet Fiske-warorne til fullkomlig godhet saltas och inpackas, så at the med trygghet och såsom en god köpmanna wara å andra orter kunna föryttras.

§. 3.

Uti Handel med färska Fiske-waror, bör efter Kongl. Förordningen om Mått, Mål och Wigt, af then 29 Maji 1739, samt förklaringen therpå af then 30 November 1756, brukas Krönt och Justerad Mätaretunna af 18 kannors rum. Then med annat Mått säljer the Fiske-waror, som mätte blifwa, pligte Tio Daler Silfwermynt.

§. 4.

Til Fiske-warors insaltning, som til Salu ärnas, böra endast brukas hel, half, fierndels, åttondedels och sextondedels Tunnor, med stadiga Kryss och Stafrar, samt tilräckerlige och goda band försedde, som alla af Tunnmätare eller Hamne-Fogdar i orten, skola krönas och mätas, innan Fiske-waror til salu theruti insaltas, och thet wid warans förlust.

En hel Tunna för salta Fiske-waror bör innehålla emellan thess bottnar 48 Swenska kannor, och the mindre therefter noga lämpas, som böra gjöras af Ek, Bok eller Gran, men ej af Furu eller Tall, såsom till Fiske-warors insaltning mindre tjenlige, och therföre wid Twå Dal. Silf:mynts wite för varje sådan tunna förbjudas; Dock de Orter undantagne, hwarest icke tilräckelig tilgång å Gran- käril gifwes.

Ett Tranfat skal hålla 60 kannor; ett Ostron träd 16 kannor, och ett Hummer-träd 24 kannor.

Then Tunnemätare eller Hamnfogde, som med thess af wederbörande gillade Märke, kröner undermålige Fiske-käril, pligte för wårdlöshet Tjugu Dal. Silf:mynt och fylle skadan; Sker thet af upsåt, straffes efter 8. Cap. 3. & Hand. Balk.

Färska, salta, rökta och torra Fiske-waror få och efter wigt försäljas, allenast thet sker med fullgoda krönta Wigter eller Betsmare, i annat fall ware wahran till angifwaren förwärkad.

Torr fisk kan, jemwäl stycketals försäljas, eller uti wåla, bestående af Tio Fiskar, eller wahl af åttatio stycken, som förr vanligit varit.

§. 5.

Alla Fiske-waror skola läggas i goda och täta Käril, wäl saltas och skjötas, samt med laka förses och wäl fullpackas. Dock undantages Cabeljau, Torsk, Långor och Gråsidor, som utan laka uti täta Tunnor insaltas.

Säljer någon en skjämd Fiske-wara för god, eller swikeligen thermed handlar, hafwe förwärkat waran, och pligte 20 Dal. Silf:mynt, samt ersätte Kiöparens skada och kostnad. Tager Kiöpare wara emot, utan at låta henne besigtiga och packa, ware Säljaren tå utan answar.

§. 6.

Wid 10.Dal. Silf:mynts wite, skal tå Fisk antingen uti gamla brukbara eller nya Käril af Bok , Ek eller Gran inlägges, ompackas eller försäljes, noga i akt tagas, at å båda ändar af tunnan, bottnarne lodrätt emot hwarandra, i afseende på såten eller wårterne af trädet, blifwa insatte, och sprundet hwarigenom Lakan inlåtes, så båradt, at när then sidan af kärillet ligger överst, såten af bottnarne stå rätt upp och ner, på thet sådane Tunnor med trygghet kunna i Fartyg inlastas, utan at någonthera bottn af swår tryckning gifwer sig ut eller blifwer otät.

§. 7.

På all torr Fisk, innan then försäljes, böra hufwuden aftagas och likaledes ryggbenen af Fiskar om en alns längd och therutöfwer; men på Långor och Torsk ifrån hufwudet til Fiske-bårran. Then häremot bryter, hafwe förwerkat waran. Lag samma ware om ryggbenen qwarlemnas på rökt Fisk; Böckling och thylike smärre Fiske sorter dock undantagne.

§. 8.

Skiälar, Uttrar och andre skade-djur i Sjön, såsom fisk-ödande, få å andras grund och wattn, när de anträffas, fångas och skjutas, undantagandes, å theras lägenheter, som för rättigheten til thylike fängden skattlagde äro.

§. 9.

Til the Fiske-lekars fredande, som intet buller tola, warder under then tid the påstå, i synnerhet tå Sillen wid Stranderne begynner wisa sig, och in till thess fångsten uphörer, samt å then ort, hwarest Fiskare tå wärkeligen syslosatte äro, alt skjutande förbjudit wid Tio Dal. Silf:mynts wite utur Hand-Gewär, och Tuhundrade Dal. Dito mynt, af Canon, för hwarje skott, jemte Bergsprängning, wid lika wite; Nödskott eller skott efter Lots, härunder ej begrepne.

§. 10.

At skjuta eller fånga Sjö- eller Flytt-fogel, som til mat eller fjäder-tägt tjena, blifwer icke til någon wiss tid inskränkt. Dock ware äggs borttagande ifrån all slags Sjö-fågel, theras små Ungars utödande och Honornes ofredande under ligge-tiden, än widare förbudit, likmätigt Kongl. Maj:ts Nådige Kundgiörelse af then 28 September 1762. Likaledes ware Swanor alla årstider fridlyste på the Kronans enskildte Parker, ther the för Kongl. Maj:ts och Hofwets jagt tjena, samt ther särkilte privilegier eller rättigheter sådant stadga, och straff för theras fällande efter ortens beskaffenhet utstakat är; Men på alle the öfrige och längre aflägsne orter måge the, lika som all annan Strand- och flytt-fågel , saklöst fångas eller skjutas.

§. 11.

Wid Femtio Dal. Silf:mynts wite förbjudes alla Fartyg at segla öfwer Not och wid Tio Dal. samma mynt, öfwer utlagt Nät, jemte skadans ersättande, för hwilket Lotsar om the tillstädes äro, böra stå i answar; Händer sådant utom egit förwållande, i nödfall, eller af okunnogget, ware ifrån thet wite thenne §. innehåller fri. I öfrigit skal thet åligga Fiskare at hafwa wanlige Wettar och flytspån på theras Fiske-redskap, samt ej långt utkasta Not eller Nät i trångt Farwattn: Segelleder och the wanliga Ankarställen härifrån dock undantagne.

§. 12.

Bodar och beredningshus för then Fisk, som inom eller utom Skärgården fångas, Byggnings platser för Fiske Fartyg, Kiäril och redskap, samt Wåhningshus för folk och arbetare, som til Hafs Fiske brukas, med hwad thertil hörer, äga alle Swenske undersåtare rättighet å allmänna Platser och sådane Krono Lägenheter, som uti 2. Capit. 1. §. förmelt står, at fritt anlägga, tå thet utan andras hinder och wärkeliga intrång ske kan.

Skulle Twist om Nyttjo-rätt til slike Krono lägenheter yppas, åligger thet Konungens Befallningshafwande , at efter förordnad besigtning, thes Utslag theröfwer, utan minsta uppehåll meddela.

Wil någon Torp med upodling til Jordbruk å dyliga Lägenheter upsättja, eller andra förmoner af Skog och Mark jemte Fisket nyttja, och tå för Fisket några besynnerliga fördelar Kronan tilflyta kunde, äge Konungens Befallningshafwande at sådant pröfwa, och therwid Kronans rätt till thess Inkomster lagligen bewaka.

§. 13.

På allmänne Platser eller igenom öfwerenskommelse med Jordägare, tillåtes ingen inkräckta större Tomter och Lägenheter, än för thess Fiske eller Salteri-inrättning tarvas, ei eller at förswara mera af the redan förwärfwade, än till thess handtering wärkeligen kan pröfwas nödigt, på thet flere af tilfället sig kunna gagna.

§. 14.

Wil man Fikerie i Bolag lägga, tå skal enligit Handels Balk, XV. Cap. afhandling therom skrifteliga ske, och alle the wilkor tydeliga nämnas, som betingade warda: Sådane Bolag böra gemensamt och för alla delägares räkning drifwas, så länge och med de wilkor, som wid inrättningen Bolagsmännen emellan öfwerenskommit är; Dock blifwer ingen förment, at sälja sin andel i Bolaget til then sådant åstundar och med ägaren therom åsämjas kan, sedan sådane Lotter först blifwit Bolaget hembudne, och the therföre wägra betala hwad en annan redeligen bjuder.

The medel och waror, som uti Fiskerie och Salterie Bolag , såsom wid alla tilfällen lika ansedde, instuckne blifwa, warda ock härigenom frikallade för beslag och qwarstad; dock i så måtto, at tå Borgenär söker then Geldenär, som uti Fiskerie Bolag är delägare, böra the öfrige af Bolaget icke wägra Konungens Befallningshafwande och weredbörande Domare, nödig uplysning om Geldenärens andel i Bolaget, hwilken ock Borgenären ej med annan rätt och wilkor får tilträda, än Geldennären then innehaft, och således ingen utbrutning therföre söka, eller Bolaget rubba, utan the öfrige Bolagsmännens gemensamma samtycke.

§. 15.

På thet Sill, som nu mera i Riket en ömnog wara, må hållas arbetare och then fattige tilhanda för thet billigaste pris sig gjöra låter, tå the ej förmå hela Käril sig theraf förskaffa; så skal thet åligga Magistraterne i Städerne, at hwarje fjerndels år uprätta Taxa, hwarefter Hökare stycketals Sillen utsälja böra, lämpad efter inkiöps priset och en skälig förtjenst för minuteringen. Then emot sådan Taxa handlar, böte hwarje gång Tiugu Dal. Silf:mt, angifwarens ensak.

§. 16.

Emedan thet nästan alla år befinnes stor brist på nödigt Salt uti the ifrån Städerne wida aflägsne Lands Orter i Finland, Savolax, Öster- och Wästerbottn samt Wäster-Norrland, hwarigenom then Insjö Fisk, som fångas, hwarken rätt saltad eller wårdad blifwer; så warder thet hädanefter tillåtit för the Landets Inwånare, som råd och tilställe thertil hafwa, at aflåta Salt åt andra, tå aflägsenheten ifrån närmaste stad går öfwer Tio mil.

2. CAP.
OM SALT SJÖ FISKET

§. 1.

Alt Fiske i öpna Hafwet, wid Krono-skär, Strander och Holmar, som egentligen til något Hemman icke höra, eller under särskildte wilkor innehafwas, äge hwarje Rikets undersåte frihet at idka, och sig til fördel anwända.

§. 2.

Wi wele härigenom jemwäl i Nåder hafwa försäkrat, at Utsjö-Fiskerie idkarnes folk, och arbetare blifwa frikallade ifrån Wärfning och prässning, så i Freds- som i Krigstider; Likaledes befrias theras fartyg ifrån kröning eller Beslag för Kronans behof och räkning, under the tider, samma wid Fiskerierne eller till Fiskewarors afsättning behöwas och nyttjas, utan i högsta nödfall; blifwandes ock, alla Fiskerie-idkare i gemen, för Utskrifningar, Inquarteringar, Gjärder, Skjutsning, och flere dylike beswär frikallade, så wida de icke bebo Skattlagde hemman eller Borgerliga Näringar idka, tå the, som andra hemmansbrukare eller Borgare anses böra.

För Mantals penningar, Personelle Utskylder och Almänna Bewillningar, kunna the dock til förekommande af underslef, hädanefter icke frikännas; Äfwen som Fiskerie idkare ej måge skydda Legofolk, som ej med Näringen hafwa at syssla.

§. 3.

The Swenske undersåtare, som utur Riket redan afwikit, på Främmande orter sig nedsatt och icke begått så groft brott, som med lif och ära bordt umgälla, straffet för rymmande därunder icke begripit, såsom ifrån hwilket the härmedeldt warda befriade, blifwa från thenna dag i Nåder tillåtne, at uti Riket ostraffade och frie få inkomma, så wida the uti Rikets yttre Skärgårdar sig nedsättja wilja, och wärkeligit Hafs-Fiske idka eller, sig thertill bruka låta, och sedan the wist säkra prof af theras förra lefwernes förbättring, komma alla andra Medborgerlige rättigheter at åtnjuta.

Then sökande till sidstnämde Kongl. Nåd, bör af Fiske-läget, eller Församlingen, ther han til Fiskes idkande sig nedsatt, förskaffa påliteligit wittnesbörd om thess förbättrade och ostraffbara upförande, samt flit och idoghet wid Fisket; Hwilket Kongl. Maj:ts Befallningshafwande pröfwar och honom sedan almän säkerhet uppå Kongl. Maj:ts wägnar meddelar, om han sig thertil gjordt förtjent.

Thet skall therföre åligga Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce Collegium , at foga anstalt, thet thenne nådige försäkran uppå Utrikes orter kan blifwa kunnig, samt Befallningshafwande i orten, at wid Riksdags Relationerne införa antal på the personer, som i anledning häraf uti Riket återkomma.

§. 4.

Then Salt-sjö Fiskes idkare, som sielf icke Ek eller annan tjenlig Skog äger, får emot skälig betalning, til Fiske-Båtar och Käril, å Krono Skogar och Allmänningar, när the sådant utan känbar skada tåla kunna, af Kongl. Maj:ts Befallningshafwande, så långt thet utan saknad för nödigare behof sig gjöra låter, med utsyningar understödjas.

Skulle någon fördrifta sig, at utskeppa eller til annat behof anwända thet wirke, som til Fiskeriernes tarfwor erhålles, böte dubbelt, emot hwad Lag om olofligt Skogshygge stadgar, jemte warans förlust, och ware widare betagen all rättighet, at på thetta sätt af Krono-skogar underhielpas.

Then Ämbetsman, som sådant missbruk befrämjar eller nedtystar, tå han å Ämbetes Wägnar therå äger kära, miste Ämbete sitt.

§. 5.

Fiske Fartyg njute rätt, at til alla Hamnar, Salterier, Fiske-Lägen, Skär- och Krono-Lägenheter fritt in och utlöpa.

Öppna Båtar, tå the inlöpa til Städer eller sådane Hamnar, ther Tull-Kamrar finnas, med Fiskewaror eller redskap och tilbehör til Fiskerierne, skola i stöd af 44. §. uti Kongl. Maj:ts Nådige Resolution öfwer Städernes Almänna Beswär wid 1748 års Riksdag, och 8. Cap. 6. §. uti 1756 års Reglemente för Tull-Kamrarna i Riket, utan minsta uppehåll, och äfwen utan penningar eller annan wedergällning, behörige förpassningar meddelas, wid Tio Dal. Silf:mynts wite, för then Tull-Betjent, som sådant wägrar eller häremot sig förser.

§. 6.

Som til twisters undwikande och wederbörandes efterrättelse nödigt pröfwas, at något wist stadgas om rätta förståndet af jordägande rätten wid Hafs-fisket, så¨warder härigenom i Nåder förordnadt, at Salt-Sjö fisket inom Skärs, bör, för theras enskylte egendom anses, som Strand och Holmar therom kring äga; Men wid öppna Hafs-Stranden eller ther ingen Skärgård är, såsom ock utom Skären, får Jord- och Strand-ägaren ej sträcka sin enskidta rättighet til Fiske och watten widare än thess Landgrund räcker, som wid Stranden ligger och therifrån utlöper; Dock ther Konungs eller Almännings Fiskerie af ålder , innom Skärs warit eller någor med urminnes häfd, Skattläggning, Dombref eller andra ostridige skäl kan visa enskilt rätt til Fiske omkring Klippor, Blindskär, eller å Grund utomskärs och i Hafwet, bör thet ock hädanefter therwid förblifwa, såsom ock med the Fisken, hwilka lyda under Städernes donerade jord.

§. 7.

Uti the Skärgårdar, som Fiskarne oklandrat och efter gammal wana ömsom fiskat , wid andras land, och fölgdt Saltsjö Fisket efter thess dref, förblifwer thet ock efter förra wanligheten; Börandes i synnerhet inga Swenska undersåtare stängas ifrån nyttjandet af thet yppade ymnoga Sill-fisket i Nordsjön, wid hwars Strander thet wara må.

Samma lag ware ock för Sill-fiske i Östersjön, hwarest någon ömnoghet sig wisa kan.

§. 8.

Enligit Konl. Maj:ts Nådige Bred af then 17 Augusti 1688 och Resolution på Allmogens allmänna Beswär wid 1731 års Riksdag §.57, som grundar sig på Riks Föreståndaren Sten Sture Then äldres författning, warder än widare tillåtit för the uti Finland boende Inwånare, såsom en ifrån äldre tider af them nyttjad rättighet, at, ther sådand wanligit warit, få okwalde wid öppna Hafs-Skogs-Bergs-och Stenstrander, utan Lands-Lotts betalande idka med jordägare gemensamt Strömmings Fiske, sedan Jord- och Strandägare under Fiske-tiden njutit sine twenne fridagar, nemligen Måndagen och Onsdagen, at draga thet första Notwarpet; Hwarifrån undantagas sådane Strander, hwarest Odal Åker och Äng möta, eller ther sådane Lägenheter upodlade blifwa. Lika rättighet, som Finland i thenne §. är förund, äga och the, som fiska efter Strömming i Öster-och Wästerbottn, Wäster-Norrland och Gefleborgs-Län.

§. 9.

Skulle någon wilja uprensa nya Notwarp til dref-fiskens fångande å annars Grund, bör thet icke hindras, eller then sådan kostnad gjör, ifrå deltagande i fisket therstädes utestängas; Strand-ägaren, eller therefter, then sitt Fiske til samma nya Notwarp närmast äger, förmons-rätten til uprensningen likwäl förbehållen, när han thet wärkeligen förrättar, dock så at Jordägaren dymedelst ingen synnerlig skada i thess wanlige Fiske eller å thess Land tilfogas må.

§. 10.

Fiske med all slags krok och ref å djup innom yttra Skärgården och uti Hafs-bandet, warder ingen betagit, at opåtalt nyttja; Dock så, at Notdrägt ej theraf hindrad blifwer, medelst Pålars eller Stakars qwarlämnande; I annat fall pligte then brottlige En Dal. Silf:mynt för hwarje sådan ouptagen Påla eller staka.

§. 11

Utom the omständigheter ofwanstående 7, 8, 9, och 10 §. §. Innefatta, fördrifte sig ingen, emot Jordägarens wilja, wid thet Straff allmänna Lagen utstakar, at å annars Grund turätta Byggnader, med flere anstalter för Fiske, ej eller at nyttja enskiltas Fiske-wattn; Then sådan tåttighet sig förwärfwa will, åligger, at therom med rätter Jordägare eller Boställsinnehafware sig förena, och gälle hwad på sådant sätt friwilligt afhandlat blifwer, så länge Fiske eller Saltning å the uplätne Lägenheter emot betingad afgift underhållas.

§. 12.

En eller annan delägare af samfälte Fiske Lägenheter uti Skären eller Hafskanten må icke tillåta andra at therstädes Fiska, eller Fiskerie-inrättningar gjöra, utan the fläste Jord-eller Strandägares samtycke.

§. 13.

Som medelst sina Notar och Skjötar små Fisk uti Hafswikar och Inskär oförsiktigt medtages, så åligga Fiske-lag eller Strandägare, at sig in för Domstolen förena, på hwad sätt then tilwäxande små Fisken säkrast sparas och tilwäxa kan, samt huru Fiskelekarne måtteligen måge brukas; Och gälle hwad the fläste i så fall pröfwa, hwilket af Domaren til efterlefnad fastställas bör, samt thermed så förfaras, som uti 15. §. 3. Capit. Om Insjö-Fisket finnes förordnad, af hwad til Salt-Sjön lämpeligit wara kan.

§. 14.

Ther Strömmar och Åar uti Hafwet utfalla, får Kungs Ådran icke stängas utan för Åmunnet; eller i Sund, til hinder för Hafs-fiskens fria upgång i friska wattnet, ej eller Bragder ther utan före så sättas, at djupaste Ådran tilsluten blifwer, wid dubbel bot emot hwad i 17. Capit. 4. §. Byggn. Balk. stadgas; Then sådan åwärkan gjort, tage then genast up, eller giöre thet Krono-Betjent på then brottsliges bekostnad. Sker thet annan gång böte dubbelt,och lägge Domaren större wite före. Äfwen böra Wettar, Pålar och Stockar, efter fulländat samfält Fiske, genast borttagas, wid Tio Dal. Silf:mynts bot, enär the ej för ständige wärk äro at anse.

§. 15.

All samling af okokad sill, Rok och Giäl, skal så wäl Salterie innehafware, som the hwilka Sill uti Hamnar på Fartygen insalta, wid Etthundrade Dal. Silf:mynts wite, til Transjuderierne aflåta eller på Åker afföra eller ock på Landet nedgräfwa, emedan ärfarenheten bestyrkt, at Sillen skyr the ställen, ther slikt afskräde i sjön nedstörtas. Wid andre mindre Fiske-ställen förfares likaledes, wid Tio Dal. Silf:mynts wite, tå Transjuderie icke för hand är.

Hwad wid Fiske-lägen kommer at i akt tagas, wil Kongl. Maj:t i thess ytterligare Nådige Förnyade Hamn-Ordning införa låta. Och oaktadt särskilt författning til Nordsjö Fiskeriernes handhafwande kan utfärdas, bör dock thenne Stadga i hwad lämpeligit är, therstädes äfwen til rättelse lända.

3. CAPIT.
OM STRÖM- OCH INSJÖ FISKET

§. 1.

Kongl-Maj:ts och Kronans enskildte Fisken äro och framgent förblifwa i the stora Älfwer, Åar, Strömmar och Insjöar, ther the af ålder warit och ännu innehafwas, antingen the för Kronans egen räkning nyttjas, Kronans Ämbetsmän på Lön, wisse allmänne Wärk til understöd, eller ock til enskildta Personer på betingad tid och wilkor uplåfne blifwit, jemte alle the Fiske Lägenheter, som Kronan efter Laga Rättegång ifrån orättmätiga innehaware återwinna kan.

Fiskar någon utan Konungens Befallningshafwandes lof i the Fiske-wattn, som til Kongl. Maj:t enskildt förbehållne äro, pligte Femtio Dal. Silf:mynt och förwärke thet han fiskat, efter 18. Cap. 1. §, Byggn. Balk. Wid Kronans Fisken, enskildte personer til nyttjande uplåtne, ware i slikt fall Bot, som uti 4. §. här nedan före stadgas.

Äro wisse Fiskeslag i Strömmar Kronan uttryckelgen förbehållne, förblifwer thet therwid; men therföre må Kronofisket icke hindra Strandägare, at i samma wattn annat Fiske nyttja.

§. 2.

Allmänna Kronofisken äro the Lägenheter wid Krono Allmänningar och Parker, Holmar och Recognitions Skogar som Kronan enskilt sig icke förbehållit.

Alla, som inom Häradet eller Socknen bygga och bo, njute med Konungens Befallningshafwandes tillstånd, frihet at therwid fiska och bodar upsätta, emot then årliga afgift til Kronan, som han skälig pröfwar; äro Hemman på slike Krono Lägengeter belägne, njute the icke thess mindre, til thess delning för sig gått, fritt fiske. Then sig wid sådane Fiske Lägenheter nedsätta wil, at fiske jemte upodling idka, anmäle sig hos Konungens Befallningshafwande, och erhålle Byggnings plats, som Lägenheten medgifwer, hwarefter thess årliga Afgift lämpas, sedan frihets åren til ända lupit. Ifrån allmänt nyttjande undantagas dock the fiske-wattn, som Kronan inte til enskite uplåtit, emot någon afgift och tunga. Fiskar någor utan lof och rättighet wid thesse Krono lägenheter, böte hwar gång Fem Dal. Silf:mynt, och miste thet han fiskat.

§. 3.

För Allmännings Fisken förklaras alle fiske-wattn, som ligga uppå eller stöta in til Härads-, Sockne- eller By-allmänningar. Alla the, som til sådane allmänningar rättighet hafwa, äga ther lof at fiska, och måge the närmare boende ej therifrån utestänga the fiernare. Utom the flestes samtycke bör ingen, som icke rättighet äger, få ther annat fiske idka, än hwad om krok fisket här nedanföre stadgadt finnes. Åker och äng wid Stranden ware dock fria för intrång, tå annan Lägenhet gifwes, at komma til fiske wattnet; i annat fall skal alt lidande efter Mätismanna Ordom ersättas.Then utom rätt eller lof fiskar å Allmänningar, pligte enligt Byggn. Balk. 18. Cap, 4. §.

§. 4.

Alla Fiske-wattn inom enskilte Frälse-, Skatte- och Krono-Hemmans Rå och Rör, eller Städernes Donerade Jord belägne, eller til theras ägor hörande, nyttie Strand- och Jord-ägare, utan andras intrång. Then efter Dombref, Privilegier, eller annan laglig rättighet Fiskewattn äger, njute thet, oaktadt thet samma till andras land stöter.

Fiskar någor utan lof i annars enskilte Fiskewattn, böte Tre Dal. Silf:mynt; Sker thet med Not eller i Fiske-lek, ligge i tweböte, och hafwe förwärkat hwad han fiskat.

Then Fiske-wattn äger, får saklöst taga af förbrytaren thessBåt och Fiske-redskap, til wedermåle, och behålla, till thess han rätt för sig bjuder.

Drager någor wattn och Fiske til sig, genom nya Skyrdars eller Stänkars grafwande, utur thess förra djup, annan til wärkelig skada, böte Tio Dal. Silf: mynt, fylle skadan, och lägge alt åter, som thet förr warit.

§. 5.

Kungs åder skal, ther hon af ålder warit, i thet djup och then Arm eller Åder, hwarest all slags Fisk upstiga kan, til en tredjedel af wattnet, uti hwarje Älf, Ström, Å, eller Sund, alla tider på året hållas öpen och fri ifrån all stängsel, antingen Strömmen genast löper uti Hafwet eller på wägen infaller uti Insjöar eller andra strömmar.

Likaledes underhålles hälften mindre öppning på the ställen, ther af ålder bewisligen Kungs Ådra warit, så wida något Fiske ofwanföre belägne Hemmans ägor dymedelst skada förorsakar..

Härifrån undantagas sådane Priviligerade Wattuwärk och Fisken, som ifrån urminnes tider någon särskilt rättighet ägt; Äfwenväl få the öfwerst mot Lappland, samt Ryska och Norrska Gräntsorne belägne Fiske-ställen med så grofmaskade Laxnät öfwerstängas, at annan fisk kan genomgå, dock at Farled ej hindrad blifwer.

Alla Dammar böra förses med nödige bottn-luckor, för then upp- och nedgående fisken.

§. 6.

Tå Fiske idkaren för hwarjehanda hinder icke kan inrätta Fiske-bragder å båda sidor om Kungs Ådra i Ström, Å eller Sund, äge han Frihet, at til Fiske byggnad intaga then ena hälften, och then andra som Kungs Åder öppen hålla, om fisken therigenom lika beqwämt framkomma kan, och farled ej gjöres osäker.

Uti små wattudrag, hwarest ofwanboende ej lida i sin rätt, eller farled ej underhållas kan, må allenast Höst- och Wår Fiskens upp- och nedgång genom tjenlig öppning befrämjas.

§. 7.

Uti Ström-lägenheter, ther Wattuwärk redan inrättade äro, eller framledes til nyttige behof inrättas kunna, bör ägaren eller thess innehafware ej hindras, ther så oundwikeligen tarfwas, at anlägga byggnader öfwer Kungs Ådran, dock med sådane wilkor och then inrättning, at flott- eller farled utan betalning öppen hålles, när någon them behöwer nyttja, sammt at fiskens upp- och nedgång icke igenstänges.

I mindre wattudrag, ther något angelägit Wärk drifwes, som i sträng torka nödwändigt betarfwar alt wattnet til sin drift, tillåtes i slik händelse ådrans igenstängande hel och hållen.

§. 8.

Eho sig fördriftar wid Kronans enskilta Allmänning eller andra Fisken Kungs Åder stänga, ther hon enligt 5. §. I thetta Capitlet wara bör, pligte dubbelt af hwad Lagen i Byggn. Balk. 17. Capit. 4. §. stadgar. För mindre ådras stängande, ware bot hälften mindre.

För then, som beträdes Kungs Ådra, eller någon här ofwannämde mindre ådra, annan gång hafwa stängt eller åwärkat, ware Böterne fördubblade, tage ock then som åwärkan gjort, genast stängsel och redskap up, tå han therom påmint warder, gjör han thet ej, wärkställe thet närmaste Krono-Betjent på then brottsligas kostnad, och thet wid tjenstens förlust.

§. 9 .

Som upgrundningar och sandbankar uti större och mindre Sund, Strömmar och Åar, men i synnerhet wid theras utlopp ganska mycket hindra Båtfart och Fiskens upgång utur Hafwet och stora Sjöar, så böra alla, som i Fisket theråstädes och ofwanföre i samma Älf eller Ström delägande äro, efter hwars och ens Lott och Förmon theraf, sig förena at samfält wid lägsta wattn i thet möjeligaste upgräfwa, upmuddra, eller på annat sätt så hjelpa slike utlopp, at Strömstråken och Bankarne widare utskåra kan, til beqwämlighet både för Fiske och Båtled: Åliggandes Konungens Befallningshafwande, at ther sådan rensning tarfwas, om wärkställigheten föranstalta.

Fördärfwar någon, eller med Sten och Grus fyller then Ådra, som til Båtled, wattnets fällande eller Fiskens upgång, på Kronans eller Landets kostnad uprensad är, pligte Tiugu Dal. Silf: Mynt , och sätte altsammans i sitt förra skick.

§. 10

Jord ägare ware skyldige, wid Tio Dal. Silf:Mynts wite, at tilse, thet icke något som förorsakar dämning eller upgrundning, såsom Sågspån, Stockar, Katse, Lax eller Pategårdar, blifwa I wattnet eller wid Älfs-breddarne så nära liggande, at the med Wårflod kunna bortflyta; Hwarföre äfwen Pålningar och Trädwirke, med mera, som wid Fiske bragder nyttjas och icke såsom ständige wärk äro at anse, efter fisketidens slut böra af Fiske-idkare wid ofwannämde wite utur wattnet tagas, tå Notdrägter och samfälte Fisken theraf skadas: Äfwen som alle Sågwärks ägare skola wid förlust af sin inrättning wara förbundne, at hålla kistor, hwaruti Sågspån kan falla och samlas, utan at then samma må komma i watnet.

Wid samma wite, bör hwarje Jordägare förpliktas, alla lutande och kullfallna Träd in wid större Ström- och Älfs bräddar afhugga och borttaga.

The så kallade Rissegel å Båtar och Ekstockar, såsom ock Trän, ris och bråte, som ifrån Ängarne rödjas, ware wid lika wite förbjudne at i wattnet kastas eller nedsänkas.

§. 11.

Utan för Strömmars, Åars och Sunds utlopp i Sjöar, bör ingen hemligen eller uppenbarligen så lägga Nät och Fiskeredskap, at fisken therigenom hindras i thess fria uppgång, i synnerhet i djupaste wattnet, och thet wid lika Bot, som för Kungs Ådrans stängande utsatt är.

§. 12.

Till Insjö och Ström Fiskets desto bättre wård, åligger Befallningshafwande och Domare, hwar i sin Ort, at igenom tjenlige föreställningar förmå Strand- och delägare af samfält Fiske, ther thet sig gjöra låter, fiske wattn sins emellan skifta.

§. 13.

At hugga eller swedia bort sådane Skogsbackar och Lundar, som med sin skugga witterligen gjordt Braxen eller annat Fiskestånd nytta, ware förbudit, wid dubbel pligt för hwart träd, stort eller litet, emot hwad Skogs-Ordningen stadgar om förbjuden Park, ehwad thet är å egne eller Boställs ägor.

§. 14.

Konungens Befallningshafwande i hwarje Län åligge, genom almän Kundgörelse förmå Jord- Strand- och delägare af samfälte Fiskerier, i större och mindre Insjöar och Strömmar, at sielfwe sammanträda, överlägga och sig förena om sådane Fiskesätt, Redskap, Garn och Bragder, som the efter omständigheterne af hwarje fiske finna bäst och lämpeligast wara til ynglets befredande och förekommande af thess för tidiga utödande.

Hwarje delägare äge thessutom rättighet i föremämde afsigter äska slikt sammanträde, om Byamännen sådant wägra, gånge sedan samfrält öfwerläggning för sig, och komme the flestes beslut, som äro för Ändamålets winnanne hugade, at af Domaren skrifteligen stadfästas, och gälle till thess något bättre sätt af them kan widtagas och ytterligare fastställas.

Then emot sådan öfwerenskommelse bryter, pligte som delägare uti föreningen utstaka.

§. 15.

På thet Lax och Örads Afwelen , som Wårtiden i April och Höstetiden i Septembetr och October Månader åter söker Strömmarne utföre til Hafwet eller till stora Sjöar, icke hädanefter må under wägen uti Åle-kistor och Gårdar, wid Qwarnar och Laxfisken fångas; Så skola delägare af Strömfiske wid hwarje Landsort sammanträda, och först noga utröna tiden, Höst och Wår, enär slikt yngel flåcketals går utföre, samt therefter i Krono-Betjentes närwaro wid Tinget låta stadfästa och allmänt kundgiöra the tider på året, under hwilka, alla Ål-kistor och Gårdar samt sina Mierdar, Garn och Fiskeredskap skola för ofwannämda Lax yngels friare nedgång aldeles wara tilslutne, eller uptagne och å Strand lagde, wid Tiugu Dal. Silf:mynts wite för then, som sådant försumar. ….

(§ 15.) Med lika sorgfällighet skall ock all annan Fiske yngels för tidiga fångande förekommas, och täta Miärdar samt Bragder, wid samma wite , Höste-tiden, tå the sig ut för Sund, Älfwar och Bäckar bestiger, wara förbjuden.

§. 16.

Jordägare ware skyldige, wid Femtio Dal. Silf:mynts wite, at, enligit Wår Nådige Förordning, af then 20 Martii 1751, Wintertiden, när stark frost eller mycken Snö infaller, wakar och öpningar uppå isen uphugga, och then öppne hålla å the Insjöar, större eller mindre, hwarest täppning kan qwäfwa Fisken.

Nämde- och Fierdingsmän hafwe hwar i sin trakt, efter skedd fördelning af Krono-Betjente, häröfwer inseende, och stånde til answar, om sådant försummas; Ther Ålderman i By finnes, blir thet hans skyldighet, at sådant efterse, wid samma answar för honom, som förut nämdt är.

§. 17.

Til befodran af Fiske-dammars anläggande, ther lägenheter gifwas, i synnerhet för Karp, Asp, Ruder och Id, skall thet åligga Landshöfdingen i hwarje Län, ther förut sådane inrättningar saknas, at genom föreställningar söka förmå en eller flere Inwånare, efter som lägenheten medgifwer, til efterdöme för andra, inrätta Fiske-dammar, Karp och andre fiske sorter theruti sätta, samt theraf lemna Stam til Afwer för them, som widare finna nyttan af slike inrättningar; ’Wiljandes Kongl. Maj:t anse en och hwar, som med sådane Fiske-Dammar gjöra början, samt Karp, Asp, Ruder eller Id wärkeligen theruti sätta och til utspridande underhålla, med lika Nåd som andra, hwilka om nyttiga upodlingar sig winlägga.

Then Fiske-Dammar egenwilligt förderfwar eller therutur olofligen tager Fisk, mer eller mindre, böte dubbelt emot hwad för wåldswärkan och stöld i allmänhet stadgat är.

Thet alle, som wederbör, hafwe sig hörsammeligen at efterrätta. Til yttermera wisso hafwe Wi thetta med Egen Hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit.

Stockholm i Råd-Cammaren then 14. November 1766.

ADOLPH FRIEDRICH

(L. S.) <<<<<<<< Joh. Von Heland <<<<

Jäljennös Pauli Kukko 21.20.2005

www.merikaarto.com